Dramaaaten

Min födelsedag firade vi med Killinggänget på Dramaaaten. Så fort jag säger Dramaaaten måste jag dra ut på det andra a:t samt lägga till en snobbig accent, det går liksom inte att låta bli det kommer helt automatiskt. Ungefär samma grej när jag ska säga Södertälje, då säger jag alltid Sö-tälje på ett söderslangaktigt sätt. Och om jag ska säga namnet Mats säger jag istället Mastondontfilms-Mäts. Tur att jag inte känner så många Mats för de som inte sett sketchen med Killinggänget fattar ju absolut ingenting. Och nämner någon månen, kommer det direkt från mig: o, la luna!

Hur som helst var det mycket trevligt att gå på fina Dramaaaten, vilken salong! Och eftersom vi hade köpt biljetterna i god tid var platserna riktigt bra, i mitten, ganska långt fram. De var nästintill perfekta ända tills den längsta mannen i hela universum kommer in och sätter sig på platsen precis framför min. Jag lade märke till honom redan när han steg in genom dörrarna, han syntes ju så bra med sin groteska längd på en 3-4 meter! Och jag tänker: måtta han inte vika in på raden framför oss... men jojomensan det gjorde han förstås. Och jag spänner hela min kropp, ja hela min själ när han närmar sig platsen framför mig och när han saktar ner och slår sig ner prick mitt framför min näsa tror jag knappt det är sant! Mitt framför mig ska han sitta, denna jättemänniska med dessutom ett gigantiskt huvud. Han pygmee-fru däremot satte sig på platsen till vänster.. typisk min otur!



Då ser jag en magnifik balkong precis vid sidan av scenen. Kanske är den avsedd för kungen, ifall han plötsligt skulle få ett infall att gå på teater, ja då har han liksom sin kungliga plats reserverad. Och nu står den tom! Den skulle ju passa oss perfekt! Kanske serveras det champagne och snittar där också?

Nästa gång jag ska gå på Dramaaaten ska jag ialla fall göra ett försök att boka den kungliga balkongen, den är säkert värd minst det dubbla priset.

.