Det här är en sann historia som handlar om mig och Daniel Westling och utspelar sig under 3 dagar i början på juli i år.
Torsdag 2:a juli:
Rikard & jag befinner oss på restaurang Kungsholmen vid Norrmälarstrand. Det är en fin kväll med blå himmel och vi har precis ätit upp vår mat men det finns fortfarande kvar rosévin i karaffen. Det är endast 1 dag kvar till semestern och vi har hela sommaren framför oss. Livet e gött! Och då som pricken över i, släntrar Daniel Westling förbi. Han ler ett filmstjärne-leende och vinkar på ett otroligt proffsigt Silvia-likt vis in till någon på restaurangen. Jag noterar att Daniel funnit sig väl in i rollen som soon-to-be-prince. Strax därpå dyker han in på restaurangen och sätter sig bara 2 bord bort. Stället fick genast en kunglig atmosfär med guldkant.
Fredag 3:e juli:
Morgonen därpå när jag promenerar från tunnelbanan är Daniel på löpsedeln. Den handlar om hans njure (his soon-to-be-royal kidney).
Lördag 4:e juli:
Jag, mina syrror och min pappa sitter på Ulla Winblad och ska strax beställa lunch då jag till min förvåning och glädje ser Daniel och Victoria komma in på restaurangen och sätter sig några bord bort. Vad är oddsen för detta, att vi ses med bara en dags mellanrum? Finns det någon mening med det? Kanske är det ett tecken? Att det borde vara Daniel och jag, att vi är meant to be! Att Victoria och Rikard bara är ett fruktansvärt misstag?? Men hur ska jag meddela Daniel om detta så han slipper fortsätta denna fars med Victoria? Men med den överhängande risken att bli tagen för en stalker släpper jag den tanken ganska omgående.
Jag ser istället på Victorias magnifika käke. Hon äter något med tuggmotstånd för den magnifika och muskulösa käken tuggar o maler, maler o tuggar. Det hela påminner mig om en häst som äter hö.
Vi sitter länge och väl på Ulla Winblad, äter och dricker gott och har trevligt. Daniel och Victoria går före oss.
Och jag undrar när jag ska träffa Daniel nästa gång.
På bilden är Daniel och Victoria inringade med rött. Bella o jag spelar helt oskyldiga.
Jag, mina syrror och min pappa sitter på Ulla Winblad och ska strax beställa lunch då jag till min förvåning och glädje ser Daniel och Victoria komma in på restaurangen och sätter sig några bord bort. Vad är oddsen för detta, att vi ses med bara en dags mellanrum? Finns det någon mening med det? Kanske är det ett tecken? Att det borde vara Daniel och jag, att vi är meant to be! Att Victoria och Rikard bara är ett fruktansvärt misstag?? Men hur ska jag meddela Daniel om detta så han slipper fortsätta denna fars med Victoria? Men med den överhängande risken att bli tagen för en stalker släpper jag den tanken ganska omgående.
Jag ser istället på Victorias magnifika käke. Hon äter något med tuggmotstånd för den magnifika och muskulösa käken tuggar o maler, maler o tuggar. Det hela påminner mig om en häst som äter hö.
Vi sitter länge och väl på Ulla Winblad, äter och dricker gott och har trevligt. Daniel och Victoria går före oss.
Och jag undrar när jag ska träffa Daniel nästa gång.
På bilden är Daniel och Victoria inringade med rött. Bella o jag spelar helt oskyldiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar