Jag har plockat fram påskpyntet. Som endast består av några små gula kycklingar, tre prydnadsägg, fjädrar till påskriset och två randiga hönor. En stor grön och en lite mindre, rosa. Hönorna ställde jag på sin vanliga plats i fönstret. Men så plötsligt upptäcker jag att de har vänt på sig, att de står vända med sina näbbar utåt. Precis som att de skulle stå och titta ut genom fönstret. Jag ser på deras små ryggtavlor och hela deras kroppsspråk utstrålar uppgivenhet. Och sorgsenhet. De står bara där helt tysta med sina sluttande axlar och de ser hur våren sakta är på väg, hur snön smälter, små blommor skymtar på gräsmattan och fåglarna kvittrar.
Om ca en vecka kommer de att plockas ner igen i påsklådan och bäras upp på vinden.
.
Plötsligt känner jag mig alldeles dyster.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar