Skidbacken

Vi trotsar regn och töväder och drar till närmsta skidbacke, Ekebyhovsbacken på Ekerö och kör ett eftermiddagsåk.

Maria och Nora på toppen.



Clara körde plogstilen utan stavar. Rikard körde fräsarstilen som innebar tvärnitbromsar med snödusch. Jag körde mamma-feg-stilen som går långsamt med stoooora svängar på de branta partierna.

Men som alltid är det skönt att ta av sig de hårda pjäxorna, vifta på tårna och ta sig en välförtjänt fika.

Året som gått 2009

Jag gottar mig i tidningarnas "Året som gått" - artiklar och intervjuer och kändisarnas svar på vad de tycker var Årets låt, Årets dokusåpa, Årets programledare, Årets pinsamhet osv. Älskar denna typ av listor.

Men eftersom inte en endaste människa frågar vad jag tycker har jag skapat min egen lista för Året som gått 2009. (alltså ej på allmän begäran).

Årets roligaste: Mia & Klara (favvisar i år med.)
Årets skandal: Mr Perfect: Tiger Woods (i de lugnaste vatten...)
Årets mest överskattade TV profil: Anna Anka. (Börjar tröttna nu. Anna Blombergs parodi på Hollywoodfruarna kan man dock se hur många ggr som helst.)
Årets radioprofil: Hanna Hellquist. (En skön & udda figur med bred värmlandsdialekt. En morgon utan hennes kommentarer känns tom)
Årets osexigaste man: Roger i Bonde söker fru. (Han hade flertalet kvinnor suktandes efter honom. En röd-vit man med tunghäfta, snus mellan tänderna och ett ständigt fånleende på läpparna? Jag hajjar nada...)
Årets karamell: Agnes Carlsson (hon är så söt så man skulle kunna äta upp henne i en tugga. Gladpop när det är som allra bäst.)
Årets snacks: Ostbollar. (Så goa att man inte kan sluta. Habegär!!)
Årets nojja: svinisflunsan.
Årets datorprogram: Spotify. Guds gåva.
Årets tragedi: Popgeniet Michael Jackson dör alldeles för ung. En sådan olycklig människa han var, låt han vila i frid.
Årets köp: Min lilla bärbara rosa dator.
Årets hatobjekt: Vår hantverkare Kristian som dränerade grunden och la sten på uppfarten. Gjorde ett riktigt skitjobb och sedan blev han helt onåbar. Önskade mig maffiakontakter.
Årets tidning: DN:s söndagsbilaga.
Årets försök: Började sticka. Slutade sticka.
Årets färg: Cerise.
Årets ålderstecken: Några gråhår växer envist från en punkt mitt fram på huvudet.
Årets ettagluttare: Min lilla tossa Clara har blivit stor, nu är hon ettagluttare. Rätt var det är börjar hon i gymnasiet.
Årets TV-serie: Greys Anatomy.
Årets plagg: Kjol.
Årets maträtt: Kyckling med curry (as always)

.

Strandad val

Julafton hos mamma & pappa. Vi åt och åt och åt.


En bra grej är att veta när det är dags att sluta äta men jag hade inte riktigt den förmågan på julafton.
Och istället för att ta en stärkande promenad efter all julmat, gick jag in på julgodiset. Sedan kunde jag knappt röra mig resten av kvällen utan halvlåg som en strandad val i en fåtölj och bara pustade.

Jultomten kom förstås! Med en påse från BR? Är det inte tomteverkstan och nissarna som fixar klapparna till barnen längre? Har BR börjat sponsra jultomten? Eller ve o fasa... kan tomten vara korrupt?


Lycka är en hel hög med oöppnade julklappar!

När klapparna var öppnade bjöds det på High School Musical uppvisning. GO WILDCATS!!

.

God Jul!

Granen

Knäcken är kokad, pepparkakshuset färdigt, julkorten postade, klapparna inslagna, granen klädd, skinkan griljerad... varför får jag då en känsla av att jag glömt något?


Dagens visdomsord:
Glömmer vi inte det viktigaste med julen nu? Ni vet, att tomten föddes.
(Citat: Bart Simpson)

.

What's the point?

Nyskottat! Men vad är det egentligen för mening att skotta och slita med att få ingången snöfri när det bara vräker ner ny? Otacksamt arbete...

.

Väckelsemöte

Vi var på Claras skolas julshow igår kväll. Showen startades med ett mycket vackert och klassiskt luciatåg. Och det var ett barn som utmärkte sig som extra fin. Det tyckte faktiskt både Rikard och jag.



Men man blir trött av att vara fin och sjunga och så...




Sedan urartade hela showen och det blev något slags väckelsemöte. Flera av barnen talade i tungor och det var frireligiös stämning. Vad är det för slags skola vi har satt Clara i egentligen??



...Äsch, nu far jag med osanning ... de sjunger We wish you a merry christmas på lågstadieengelska och bara viftar med sina gulliga armar. Inte en enda talade i tungor.
.

Lussemorgon

Vi lussade för Rikard på söndagsmorgonen. Clara var jättefin som lucia men jag var nån sorts avdankad och sunkig tärna med beiga mysbraller med gällivarehäng, urtvättad t-shirt och spretigt hår.

.

PMS

Ibland kan jag irritera mig så oehört på folk. Oftast är det på helt främmande människor... på stan, på tunnelbana eller i affärer. De går söligt, pratar jättehögt i mobilen, äter illaluktande hamburgare eller hostar utan att hålla för munnen. Jag vill bara klappa till dem, eller kliva på deras hälar. Hårt!

Eller så breder de ut sig. Som idag när jag flög hem från Malmö. Hamnar bredvid en normalstor kille och han tar sån jäkla plats! Vi delar armstödet mellan oss och det kan han gott få, vassego. Men sedan kommer hans arm över på min sida, så att våra armar pressas emot varandra. Jag har lust att skrika: håll din jävla arm på din sida, jag vill inte ha med din äckliga arm att göra!!! Men det gör jag såklart inte utan gör mig bara jätteliten och håller mig långt mot fönstret och är tacksam för den korta flygresan.

Hmm, det kanske finns vettigare saker bli upprörd över... typ miljöförstöring eller nåt.

:

Jul på stan

Helgen tillbringades med Clara, Maja och Nilla på stan. I den allra värsta juleruschen. Och konstigt nog blev vi förvånade att det var så mycket folk just där vi var, runt ställen som Hamngatan och Gallerian?!! Men trots hetsen infann sig en julstämning (dock i något hysterisk anda).

Natten tillbringades på ett av Stockholm trevligaste hotell: Mornington Hotel på Nybrogatan.

Bästa mamman i stan

En gång om året är jag bästa mamman. Och det kan jag njuta av 24 dagar i sträck. Och i 24 dagar i sträck kan jag även njuta av att slippa kampen att få upp den morgontröttaste lilla ungen i universium ur sängen på morgonen.
Julepaket är en morgonraket!

.

Konstären

Min kostnärliga arbetskompis Anna har ritat av Clara. Jag är så imponerad men känner samtidigt ett stänk av grön avund. Tänk att kunna ha denna begåvning.

.

Kina resan

Nyligen hemkommen från Peking där jag tillsammans med kollegor tillbringat hela 2 dagar. Det var otroligt intensivt med ett späckat schema och sömn prioriterades inte! Men hey, sova kan man göra till jul.

Vi hade den stora förmånen att få flyga i businessclass både ut och hem. Och då blir en lång flygresa på tio timmar en rent nöje. Det serverades champagne, goda viner och tre rätters meny på vit linneduk. Hur ska man kunna gå tillbaka till att åka turistklass efter det här?


Benutrymmet var enormt.


På väg upp till upperdeck sneglade jag snabbt ner på turistklassen. De stackars, stackars satarna.


Lyxen slutade inte där. Vi checkade in på Radisson Blu Hotel och fick rum på de översta våningarna i varsitt "Royal club room". Skönt med eget rum så man får bajs-ro. Bajs-ro får jag inte om jag ska dela rum med någon jag inte känner så väl och då kan det gå dagar förrän jag blir så illa tvungen att lätta på trycket.
Synd bara att vi inte hann tillbringa så mycket tid på de fina rummen. Max 45 min hade vi att göra oss i ordning till middagen och när vi kom hem på kvällen stupade man i säng.


Självklart besökte vi de kändaste sevärdheterna i Peking: Himmelska Fridens Torg, Kinesiska Muren och Hutongerna. Dagen vi besökte Himmelska Fridens Torg var det superkallt och vi såg fram emot att senare på dagen besöka Silk Market och köpa oss varsin täckjacka av bästa kopiakvalitet.

Marknaden var galen. Kineserna skrek och slet i oss och som återhållsam svensk fick man skippa sin väluppfostrade sida och bara pruta järnet. De startade ibland budet på några tusen, sedan fick man lägga skambud, de blev sura och skrek: NO NO YOUR CRAZY!! Man la till nån tia eller två och då fortsatte de skrika: YOUR KILLING ME, MORE, MORE!! Det brukade ialla fall sluta med att de aggressivt slängde varan på en och man fick den för nån hundralapp eller två.



Dag 2 besöker vi Kinesiska Muren, så gott som alla med nyinköpta jackor.
Muren var verkligen en upplevelse.

Konstigt nog såg vi inga andra västerländska turister på en av världens största turistmål. Så vi blev både uttittade och fotograferade av kineserna. Men vi kom aldrig fram till om de tyckte vi såg fina eller fula ut eller om vi bara var jättekonstiga.
Till sist gjorde vi som kineserna, hittade en jättefin kines med panda mössa och en rosa halsduk och tog kort på honom. Sedan tog han kort på oss.

När vi var vid Hutongerna, de gamla bostadsområdena i Peking fick en stackars kines trampa omkring oss i en rickshaw-cykel. Och vi satt och pös under en filt. Kändes lite sådär.

Vissa offentliga toaletter såg ut så här. Inte så fräscht.



Sista kvällen var vi på en helt makalöst cool restaurang, inredd av Philip Starck. Det var nog den häftigaste restaurang jag sett i hela mitt liv. Det var galen kitch blandad med stram elegans.

7 rätters menyn nådde dock inte samma nivå som inredningen. Men den var väldigt snyggt och konstnärligt upplagd.

Sedan for vi hem med en hel del intryck att smälta.

.

Inavel

Rikards kompis Anders är en himla trevlig kille. Men han har nog världens konstigaste tummar. De är så korta och tjocka och liknar närmast ett trolls tummar.
Anders kommer ifrån en liten by på Gotland med lågt invånarantal och trots att jag är en sådan fin och fördomsfri människa kan jag lägga ihop ett och ett. Det är inavelstummar det här, det är ett som är säkert!

.

De galna irländarna

Ha ha ha, läser om Ryan Airs senaste utspel: de funderar på att göra sovplatser av bagageutrymmet i taket. Det var inte längre sedan de pratade om att införa ståplatser på flyget och att det skulle kosta pengar att nyttja toaletten. Eller var det ett aprilskämt? Snälla Ryan air, det är november nu.
http://www.aftonbladet.se/resa/flyg/article6178953.ab

Satte skrattet i vrångstrupen när det skulle betalas räkningar. En av dem var på det vidriga beloppet 5845:-. Mina hårt inarbetade små slantar har knappt hunnit landa på mitt lönekonto förrän de är borta igen. Saknar dem redan.

Gitarrhjältar

Helgen

Helgen har bestått av idel skitgöra. Återigen har jag krattat löv och plockat upp gamla äpplen på vår minimala tomt samt haft en omgång i rosenbusken. En sådan liten sketen tomt ska inte innebära så mycket jobb anser jag. Sedan satte jag upp belysning i vårt syrenträd utanför köksfönstret. Båda uppgifterna gjorde mig på ruskigt dåligt humör. Rikard vågade knappt visa sig för om han gjorde det fick han en ordentlig avhyvling, just bara därför att han stod nära till hands. När jag kom in efter timmar av slit var han makalöst snabb att servera mig ett glas vin med ett tydligt syfte, att jag skulle mjukna och bli mer vänligt sinnad. Det lyckades efter glas 2. Och när det mörknade kunde jag faktiskt njuta lite av att se alla tindrande ljuslyktor utanför fönstret.

På lördagen hanns även med lite skridskoåkning. Jag satt på sidan av, frös häcken av mig och drack kaffe i pappersmugg medan tjejerna var isprinsessor.

På söndagen hade klassföräldrarna i Claras klass fixat julpyssel i Björkan. Det var 5 stationer med olika pysselteman och de var galet mycket glitter! Glittret satt kvar i kläderna, i håret, i ansiktet och långt in i näsan kändes det som efteråt. Men jag är glad att jag slapp städa upp efteråt.

Pysselverkstan avslutades med att tomten kom, hela 5 veckor för tidigt. Gissa tre gånger om det var uppskattat?

.

Söderöver

Har tillbringat 2 dagar på sydligare breddgrader. Men det kunde gärna få varit något mer sydligt än Malmö. Malmö bjöd dock på hela 10 plusgrader men samma sabla gråväder.


Jag bodde på First Hotel Garden, bara ett stenkast från kontoret, mitt i Malmoe citycenter. Men inredningen på rummet var inte direkt uppdaterad. Soffan och gardinerna bara gallskrek rakt i mitt ansikte med sitt oranga huvudvärksframkallade mönster. Funderade på om det skulle krävas att sova med ögonbindel för att få ro i sinnet.

Flög hem med Malmö Aviation som höll tiderna både ut och hem. Och de bjuder alltid på lite mat och nån chokladbit trots den korta flygtiden på 55 min. Och så kommer flygvärdinnorna med varmfuktiga små ihoprullade handdukar på ett silverfat precis innan man landar. Lite lyx i all sin enkelhet.

.

Dolph

Kan inte bestämma mig vad jag tycker om den nya Melodifestival-programledartrion. Måns gillar jag absolut och Christine Meltzer är ju kul. Men Dolph? Biff-Dolph? Var hittade de honom, under en sten?
Det spekulerades innan att det skulle bli Robin Paulsen tillsammans med Mia och Klara, vilket kändes klockrent.

Men det blir kanske blir intressant ändå.

.

Svampbob Fyrkant

Jag fattar inte vad som hände igår kväll. Jag lovade Clara att vi skulle baka lussebullar idag efter skolan. Hur. Gick. Det. Till ?? Det är flera veckor kvar till 1:a advent och det är en vanlig vardag-då orkar man inga sådana projekt. Dessutom hatar jag att baka, en bullmamma är jag icke.

Jag har funderat hela dagen hur hon lyckades få mig att säga ja till det. Men jag anar att jag har en smart dotter, att hon i precis rätt ögonblick när jag var lite ofokuserad, tankspridd och vänligt sinnad slängde ur sig frågan. Och jag hör mig säga- joo, det kan vi väl göra...

Och har man lovat finns ingen väg ut. Det är bara att köpa läget och saffran och sätta igång.

I början fanns kreativitet och vi formade både sniglar, flätor, katter, stjärnor och till och med Svambob Fyrkant. Sedan tröt inspirationen och vi avslutade men några riktigt sorgliga stackare.

Den hände en läskig grej när vi gräddade plåten på bilden. Svambobs russinögon svällde upp av värmen och poppade rakt ut när vi tog ut plåten. Det var som i en tecknad film.

.

Finaste katten

Den är rätt osymmetrisk och har endast en hel arm, den andra är bara en stump. Inte så välstoppad heller och den ena kinden putar ut på ett konstigt sätt.

Men den ändå den finaste katten jag har sett.

.

Fars dag

Denna farsdag brydde vi oss inte så mycket om far. Vi hade nämligen biljetter till musikalen High School Musical på Göta Lejon och det blev istället en maffig tjejdag. Men Claras pappa fick ialla fall några presenter och frukostbricka på morgonen. Clara hade fixat flera jättefina, egengjorda presenter och så fick han en kokbok med kocken Gorden Ramsey som han gillar. Jag tycker dock han är en stor jävla idiot (Gordon alltså), men det är en annan femma. Min egen far fick nöja sig med ett telefonsamtal.









Sedan drog vi in till stan.


Så här glad är man när man ska få gå på musikal!






Här sitter vi på plats, Nilla, Maja och Clara. Clara har fått syn på något otroooligt intressant i taket.



I pausen.




Efteråt går vi för att äta på Koh Pangang och vi hade den stora turen att hamna i tuk-tuken, kanske restaurangens coolaste bord. Vilken lycka! För tjejerna vad det en upplevelse att helt plötsligt hamna i exotiska Thailand med träbroarna, de kulörta luktorna och syrsornas gnissel. Det var bara den tropiska värmen, solsvedan och imman på ölflaskan som saknades.




Maja är nöjd men vad hon beställt in men Clara är lite skeptisk. Är det läskiga, nyttiga groddar på nudlarna?

När det blir åskoväder, kryper vi ihop inne i tuk-tuken och tjejerna drar en sjal över sig för att skydda sig mot regnet, det var ena riktiga skyfall.

Mätta o belåtna ger vi oss hem, ut i den gråa Stockholm-novemberkvällen, lämnar tuk-tuken och tar tunnelbanan hem.

.