Skidbacken

Vi trotsar regn och töväder och drar till närmsta skidbacke, Ekebyhovsbacken på Ekerö och kör ett eftermiddagsåk.

Maria och Nora på toppen.



Clara körde plogstilen utan stavar. Rikard körde fräsarstilen som innebar tvärnitbromsar med snödusch. Jag körde mamma-feg-stilen som går långsamt med stoooora svängar på de branta partierna.

Men som alltid är det skönt att ta av sig de hårda pjäxorna, vifta på tårna och ta sig en välförtjänt fika.

Året som gått 2009

Jag gottar mig i tidningarnas "Året som gått" - artiklar och intervjuer och kändisarnas svar på vad de tycker var Årets låt, Årets dokusåpa, Årets programledare, Årets pinsamhet osv. Älskar denna typ av listor.

Men eftersom inte en endaste människa frågar vad jag tycker har jag skapat min egen lista för Året som gått 2009. (alltså ej på allmän begäran).

Årets roligaste: Mia & Klara (favvisar i år med.)
Årets skandal: Mr Perfect: Tiger Woods (i de lugnaste vatten...)
Årets mest överskattade TV profil: Anna Anka. (Börjar tröttna nu. Anna Blombergs parodi på Hollywoodfruarna kan man dock se hur många ggr som helst.)
Årets radioprofil: Hanna Hellquist. (En skön & udda figur med bred värmlandsdialekt. En morgon utan hennes kommentarer känns tom)
Årets osexigaste man: Roger i Bonde söker fru. (Han hade flertalet kvinnor suktandes efter honom. En röd-vit man med tunghäfta, snus mellan tänderna och ett ständigt fånleende på läpparna? Jag hajjar nada...)
Årets karamell: Agnes Carlsson (hon är så söt så man skulle kunna äta upp henne i en tugga. Gladpop när det är som allra bäst.)
Årets snacks: Ostbollar. (Så goa att man inte kan sluta. Habegär!!)
Årets nojja: svinisflunsan.
Årets datorprogram: Spotify. Guds gåva.
Årets tragedi: Popgeniet Michael Jackson dör alldeles för ung. En sådan olycklig människa han var, låt han vila i frid.
Årets köp: Min lilla bärbara rosa dator.
Årets hatobjekt: Vår hantverkare Kristian som dränerade grunden och la sten på uppfarten. Gjorde ett riktigt skitjobb och sedan blev han helt onåbar. Önskade mig maffiakontakter.
Årets tidning: DN:s söndagsbilaga.
Årets försök: Började sticka. Slutade sticka.
Årets färg: Cerise.
Årets ålderstecken: Några gråhår växer envist från en punkt mitt fram på huvudet.
Årets ettagluttare: Min lilla tossa Clara har blivit stor, nu är hon ettagluttare. Rätt var det är börjar hon i gymnasiet.
Årets TV-serie: Greys Anatomy.
Årets plagg: Kjol.
Årets maträtt: Kyckling med curry (as always)

.

Strandad val

Julafton hos mamma & pappa. Vi åt och åt och åt.


En bra grej är att veta när det är dags att sluta äta men jag hade inte riktigt den förmågan på julafton.
Och istället för att ta en stärkande promenad efter all julmat, gick jag in på julgodiset. Sedan kunde jag knappt röra mig resten av kvällen utan halvlåg som en strandad val i en fåtölj och bara pustade.

Jultomten kom förstås! Med en påse från BR? Är det inte tomteverkstan och nissarna som fixar klapparna till barnen längre? Har BR börjat sponsra jultomten? Eller ve o fasa... kan tomten vara korrupt?


Lycka är en hel hög med oöppnade julklappar!

När klapparna var öppnade bjöds det på High School Musical uppvisning. GO WILDCATS!!

.

God Jul!

Granen

Knäcken är kokad, pepparkakshuset färdigt, julkorten postade, klapparna inslagna, granen klädd, skinkan griljerad... varför får jag då en känsla av att jag glömt något?


Dagens visdomsord:
Glömmer vi inte det viktigaste med julen nu? Ni vet, att tomten föddes.
(Citat: Bart Simpson)

.

What's the point?

Nyskottat! Men vad är det egentligen för mening att skotta och slita med att få ingången snöfri när det bara vräker ner ny? Otacksamt arbete...

.

Väckelsemöte

Vi var på Claras skolas julshow igår kväll. Showen startades med ett mycket vackert och klassiskt luciatåg. Och det var ett barn som utmärkte sig som extra fin. Det tyckte faktiskt både Rikard och jag.



Men man blir trött av att vara fin och sjunga och så...




Sedan urartade hela showen och det blev något slags väckelsemöte. Flera av barnen talade i tungor och det var frireligiös stämning. Vad är det för slags skola vi har satt Clara i egentligen??



...Äsch, nu far jag med osanning ... de sjunger We wish you a merry christmas på lågstadieengelska och bara viftar med sina gulliga armar. Inte en enda talade i tungor.
.

Lussemorgon

Vi lussade för Rikard på söndagsmorgonen. Clara var jättefin som lucia men jag var nån sorts avdankad och sunkig tärna med beiga mysbraller med gällivarehäng, urtvättad t-shirt och spretigt hår.

.

PMS

Ibland kan jag irritera mig så oehört på folk. Oftast är det på helt främmande människor... på stan, på tunnelbana eller i affärer. De går söligt, pratar jättehögt i mobilen, äter illaluktande hamburgare eller hostar utan att hålla för munnen. Jag vill bara klappa till dem, eller kliva på deras hälar. Hårt!

Eller så breder de ut sig. Som idag när jag flög hem från Malmö. Hamnar bredvid en normalstor kille och han tar sån jäkla plats! Vi delar armstödet mellan oss och det kan han gott få, vassego. Men sedan kommer hans arm över på min sida, så att våra armar pressas emot varandra. Jag har lust att skrika: håll din jävla arm på din sida, jag vill inte ha med din äckliga arm att göra!!! Men det gör jag såklart inte utan gör mig bara jätteliten och håller mig långt mot fönstret och är tacksam för den korta flygresan.

Hmm, det kanske finns vettigare saker bli upprörd över... typ miljöförstöring eller nåt.

:

Jul på stan

Helgen tillbringades med Clara, Maja och Nilla på stan. I den allra värsta juleruschen. Och konstigt nog blev vi förvånade att det var så mycket folk just där vi var, runt ställen som Hamngatan och Gallerian?!! Men trots hetsen infann sig en julstämning (dock i något hysterisk anda).

Natten tillbringades på ett av Stockholm trevligaste hotell: Mornington Hotel på Nybrogatan.

Bästa mamman i stan

En gång om året är jag bästa mamman. Och det kan jag njuta av 24 dagar i sträck. Och i 24 dagar i sträck kan jag även njuta av att slippa kampen att få upp den morgontröttaste lilla ungen i universium ur sängen på morgonen.
Julepaket är en morgonraket!

.

Konstären

Min kostnärliga arbetskompis Anna har ritat av Clara. Jag är så imponerad men känner samtidigt ett stänk av grön avund. Tänk att kunna ha denna begåvning.

.

Kina resan

Nyligen hemkommen från Peking där jag tillsammans med kollegor tillbringat hela 2 dagar. Det var otroligt intensivt med ett späckat schema och sömn prioriterades inte! Men hey, sova kan man göra till jul.

Vi hade den stora förmånen att få flyga i businessclass både ut och hem. Och då blir en lång flygresa på tio timmar en rent nöje. Det serverades champagne, goda viner och tre rätters meny på vit linneduk. Hur ska man kunna gå tillbaka till att åka turistklass efter det här?


Benutrymmet var enormt.


På väg upp till upperdeck sneglade jag snabbt ner på turistklassen. De stackars, stackars satarna.


Lyxen slutade inte där. Vi checkade in på Radisson Blu Hotel och fick rum på de översta våningarna i varsitt "Royal club room". Skönt med eget rum så man får bajs-ro. Bajs-ro får jag inte om jag ska dela rum med någon jag inte känner så väl och då kan det gå dagar förrän jag blir så illa tvungen att lätta på trycket.
Synd bara att vi inte hann tillbringa så mycket tid på de fina rummen. Max 45 min hade vi att göra oss i ordning till middagen och när vi kom hem på kvällen stupade man i säng.


Självklart besökte vi de kändaste sevärdheterna i Peking: Himmelska Fridens Torg, Kinesiska Muren och Hutongerna. Dagen vi besökte Himmelska Fridens Torg var det superkallt och vi såg fram emot att senare på dagen besöka Silk Market och köpa oss varsin täckjacka av bästa kopiakvalitet.

Marknaden var galen. Kineserna skrek och slet i oss och som återhållsam svensk fick man skippa sin väluppfostrade sida och bara pruta järnet. De startade ibland budet på några tusen, sedan fick man lägga skambud, de blev sura och skrek: NO NO YOUR CRAZY!! Man la till nån tia eller två och då fortsatte de skrika: YOUR KILLING ME, MORE, MORE!! Det brukade ialla fall sluta med att de aggressivt slängde varan på en och man fick den för nån hundralapp eller två.



Dag 2 besöker vi Kinesiska Muren, så gott som alla med nyinköpta jackor.
Muren var verkligen en upplevelse.

Konstigt nog såg vi inga andra västerländska turister på en av världens största turistmål. Så vi blev både uttittade och fotograferade av kineserna. Men vi kom aldrig fram till om de tyckte vi såg fina eller fula ut eller om vi bara var jättekonstiga.
Till sist gjorde vi som kineserna, hittade en jättefin kines med panda mössa och en rosa halsduk och tog kort på honom. Sedan tog han kort på oss.

När vi var vid Hutongerna, de gamla bostadsområdena i Peking fick en stackars kines trampa omkring oss i en rickshaw-cykel. Och vi satt och pös under en filt. Kändes lite sådär.

Vissa offentliga toaletter såg ut så här. Inte så fräscht.



Sista kvällen var vi på en helt makalöst cool restaurang, inredd av Philip Starck. Det var nog den häftigaste restaurang jag sett i hela mitt liv. Det var galen kitch blandad med stram elegans.

7 rätters menyn nådde dock inte samma nivå som inredningen. Men den var väldigt snyggt och konstnärligt upplagd.

Sedan for vi hem med en hel del intryck att smälta.

.