En fotosabotör

Vi var och firade Liam igår som fyllde 14 år. Jag tar en bild av middagsbordet och nu efteråt ser jag att Nilla, helt oberört pekar med "shit"-fingret mot mig och kameran (eller "fuck-you" fingret som Clara säger) och förstör ett annars helt perfekt kalasfotografi. Man märker att det är ett foto-sabotörsproffs man har att göra med eftersom ingen märker vad som pågår, stämningen är god och det skålas och skrattas, fastän det mitt ibland oss sitter någon som med ren illvilja sabbar o förstör fotografier. Det är tråkigt att bevittna så här i efterhand.

:

Anden i lampan

Jag har letat o letat efter en skomakarlampa att ha i vårt nya arbetsrum. Till slut hittade jag en i en loppis/antikaffär vid Frihemsplan nu i veckan. Men den var i riktigt dåligt skick. Det krävdes en stor flaska med polermedel o både Rikard o jag har gnidigt o gnidigt på den, vet inte hur många timmar vi kan ha lagt ner. Vi gned så mycket att en ande borde ha kommit ur den o gett oss 3 önskningar. Eller är det bara 1 önskning de där andarna ger?
Hur som helst så satt jag o funderade på vad jag skulle önska mig om nu den där anden behagade visa sig. Det är ju jättesvårt, i alla fall om man bara har 1 önskan. Fred på jorden? Att farliga sjukdomar slutade existera? Inget våld mot barn? Eller asa-mycket pengar till mig?

Före:



Efter:

Min otrohet i morgonradioträsket

Jag gillar att lyssna på radio på väg till jobbet på morgonen. Det började för många år sedan och då lyssnade jag alltid på "Rix Morron Zoo" och gillade Roger, Titti & Fylkings snack o smågnabb. Sedan tröttnade jag på Tittis präktighet o Fylkings trötta gubb-snusk-skämt och bytte till Mix Megapols "Äntligen Morgon" med Adam, Gry & Anders. Det kändes nytt o fräscht o det var roligt, jag småfnittrade och var som nyförälskad. Jag förstod inte vad jag hade sett hos "Morron zoo".

Sedan började jag smyglyssna på "Vakna" på The Voice med Paul, Jacob och Josefin. Kände mig nästan lite otrogen men jag hade helt enkelt inte samma känslor längre för "Äntligen Morgon".

Men inte heller detta blev en långvarig romans. Jag har hittat någon ny: "Morgonpasset" i P3 med Martina, Hanna o Kodjo. Å jag är kär igen!

The spider from hell

Uhuh. Jag hittar den andra megastora spindeln på bara 1 vecka i tv-rummet i källaren!

Jag blir kallsvettig och på helspänn. Mina sinnen blir omedelbart oehört skärpta. Mentalt är jag klädd i kamoflagefärgade kläder, hjälm med nät på (varför har man det förresten?) och grova kängor samt svartfärgade streck på kinderna. Min hjärna är omställd till Red Alert! Jag funderar över olika strategiska planer hur jag ska förgöra den, förinta den, ta den bort från jorden yta.

Jag är Sigourney Weaver i Alien men jag behöver ett vapen. Hittar en hyrfilm (Milk med Sean Penn... bra film by the way) och tar den i ett fast grepp. Jag vet att inga misstag får begås, att minsta felsteg kan göra att spindeln springer iväg och in i någon glipa och sedan får man vackert sitta med vetskapen att sattyget finns i huset och att det inte finns något att göra åt det. Nej, här gäller det att döda blixtsnabbt och slutgiltigt.

BANG, BANG, BANG, BANG, BANG, BANG, BANG, BANG-BANG-BANG!! Jag slår så hårt att hyrfilmsfodralet blir trasigt i kanten. Med den kraften hade jag kunnat döda ett mindre däggdjur. Tror spindel dog redan på första slaget men det gäller att ta det säkra före det osäkra. Jag hoppas att spindelns släktingar nu inser att det bara är att dra, att det här huset är rent livsfarligt att bo i.

/G.I Jessica

En bajsbetraktelse

Magen är inte ok efter semestern.
Tisdag: Diarré av typen vattendiarré.
Onsdag: Lite magknip efter lunch. En panik-bajs-attack på kvällen. Löst men med fasta partier.
Torsdag: Ont i magen till o från under dagen. Flertalet bajs-attacker under kvällen. Återigen löst och liksom "skvättigt".
Jag tror magen har fått lite av en chock efter semestern. Ingen eftermiddags-öl, inget rödvin till kvällen. Enbart musli-frukost, salladsluncher och motion både morgon och eftermiddag (cykling till o från jobbet).

Magen säger - Va faan händer? Var är mina polare? Mitt rödvin, mina ostbollar, mina mulliga middagar, mitt FETT?
Hjärnan säger - Nu skärper du dig! Man kan inte leva sånt liv jämt, det fattar du väl?
Magen säger - Faan mannen. Du är tråååkig.
Hjärnan säger - Get used to it! Det är höst, det är nya tider.

.

Tequila kvällen

Lördag 21 aug. Det var dags för en vuxenkväll på stan! Clara tar sitt pick o pack och drar till kompis.




Kvällens outfit. Nya byxor i strl 40. Jaha, så var man strl 40! Sist jag köpte kläder var jag en hyfsat smärt 38. Men nu, några semesterveckor senare är jag en redig 40:ia.




Vi startar kvällen på uteserveringen på Tranan. Oj, vad gott det var med rosévin. Det var ju säkert minst hundra år sedan jag drack rosé (eller för att vara exakt: 1 vecka sedan då semestern tog slut). Cecilia Frode spatserade förbi och plötsligt drog den gamla "frikorts"-diskussionen igång. Rikard påstår nämligen att hon är hans frikort!?? Jag har dock några invändningar mot detta:
1. Hon är "för nära till hands" för att vara ett okej frikort (hon bor i Stockholm).
2. Hon är inte tillräckligt snygg för att vara ett frikort (gissningsvis får hon inte direkt välja o vraka, Rikard kan måhända duga en natt i fyllan)
3. Om nu Rikard tycker att hon är så himla hot och gillar sådana här ful-snygg-clown-märkliga tjejer... betyder det att jag också tillhör den kategorin? Fnys.





Mitt frikort Brad Pitt är däremot ett helt korrekt val av frikort!! Galet ouppnålig och helt, helt underbar...

Sedan drar vi till restaurang El Diablo, specialister på tequila och har en ambitiös meny.

Jag fotar Klas och säger att imorrn finns han på min nya blogg. Då vill han i sådana fall bli nämd som Keanu.

Keanu-Klas håller låda som vanligt.




Ann o Lasse mys-pyser.

Vi avslutar med en liten tequila-provning och jag hamnar bredvid Maria. Maria inte bara är vacker utan även klok så hon dricker inte ur sina glas med tequila. Det är ju synd att det ska förfaras, tänker jag i mitt ostabila tillstånd och dricker därmed ur även hennes glas. Why o why??

Maria är för övrigt en sån där person som det bara kommer vettiga saker från. Hon skulle aldrig bli för full, säga konstiga saker eller göra bort sig. Dessutom är hon ädel och oytlig. Och jobbar på Läkare utan Gränser. Hello?

Jag är bara en liten, liten människa i jämförelse. Som blev alldeles för onykter.

Sedan hade vi efterfest på Lasse o Marias takterass. Jag drack baileys. Sen åkte vi hem.

The end!

Dödsannonser

Vad är det med mig och dödsannonser? Jag missar dem sällan och kittlas på något konstigt sätt över det hemska med dem. Att folk har mist någon när och kär, sin fru, sin mamma eller det obegripliga: att mista sitt barn ?
Jag skummar över annonserna och tittar på födelseåret, endast de som dött alldeles för unga fångar mitt intresse. Jag fasar över någon som är född runt min egen årgång, jag fasar över tonåringar o framförallt jag fasar över barn. Så där sitter jag o fasar. Ser den lilla nalle-bilden, läser den lilla dikten, gråter en liten tår. Jag tänker på föräldrarna, hur kan de gå vidare i livet, hur är det möjligt?
Rikard undrar varför jag pinar mig såhär? Kanske tillhör jag typen som stannar vid olyckor för att kanske få se skymten av lite blod? En sådan som gottar sig i andras olyckor. Är jag sån? Eller vill jag bara inte blunda för verkligheten, att döden hör till livet och kan hända vem som helst, när som helst.
Kanske är jag lite-både-och. Men jag är säker på att jag ibland behöver påminna mig om hur himla bra jag har det egentligen...

.

Fredagsmys

Clara o Rikard fixar fredagsmys: hemmagjorda hamburgare.


:)

Bada skumbad

Jag: Slösa inte på skummet, det kostar pengar.
Clara: Vaddå? Kostar det 189 kronor eller?
Jag: Eh... nä, inte riktigt...
Clara: Men det då är det väl bara att köpa nytt?

(Slutsats: allt som kostar mindre än 189 kr är billigt! Bra att veta!)

:)

20 frågor

Ibland när jag och mina syrror ses drar vi igång leken 20-frågor. I love it men Rikard hatar den men tvingas ibland vara med. Leken går ut på, som säkert alla vet, att någon tänker på en person som sedan resten av sällskapet ska försöka ringa in genom att ställa frågor som endast får besvaras med ja eller nej.

- Är det en tevehallåa? är en numera en standard fråga som alltid kommer upp när man har helt idétorka på intelligenta frågor (jag menar, vem vet namnet på en tevehallåa?). Vi kanske kör den här leken max ett par ggr per år men då och då i vardagen får jag såna snilleblixtar på perfekta personer att tänka på.

Idag tänkte jag på Peder Lamm.

:)

Dödens dag

I går var det dödens dag på jobbet. Den svarta dagen. 8 personer blev uppsagda och begravningstämning rådde. Det var enbart duktiga, trevliga, produktiva och kompententa personer vi förlorade och idag känner man bara sorg.
När ska denna jäkla lågkonja ta slut?


:(

Jag och Daniel Westling

Det här är en sann historia som handlar om mig och Daniel Westling och utspelar sig under 3 dagar i början på juli i år.

Torsdag 2:a juli:
Rikard & jag befinner oss på restaurang Kungsholmen vid Norrmälarstrand. Det är en fin kväll med blå himmel och vi har precis ätit upp vår mat men det finns fortfarande kvar rosévin i karaffen. Det är endast 1 dag kvar till semestern och vi har hela sommaren framför oss. Livet e gött! Och då som pricken över i, släntrar Daniel Westling förbi. Han ler ett filmstjärne-leende och vinkar på ett otroligt proffsigt Silvia-likt vis in till någon på restaurangen. Jag noterar att Daniel funnit sig väl in i rollen som soon-to-be-prince. Strax därpå dyker han in på restaurangen och sätter sig bara 2 bord bort. Stället fick genast en kunglig atmosfär med guldkant.

Fredag 3:e juli:
Morgonen därpå när jag promenerar från tunnelbanan är Daniel på löpsedeln. Den handlar om hans njure (his soon-to-be-royal kidney).

Lördag 4:e juli:
Jag, mina syrror och min pappa sitter på Ulla Winblad och ska strax beställa lunch då jag till min förvåning och glädje ser Daniel och Victoria komma in på restaurangen och sätter sig några bord bort. Vad är oddsen för detta, att vi ses med bara en dags mellanrum? Finns det någon mening med det? Kanske är det ett tecken? Att det borde vara Daniel och jag, att vi är meant to be! Att Victoria och Rikard bara är ett fruktansvärt misstag?? Men hur ska jag meddela Daniel om detta så han slipper fortsätta denna fars med Victoria? Men med den överhängande risken att bli tagen för en stalker släpper jag den tanken ganska omgående.
Jag ser istället på Victorias magnifika käke. Hon äter något med tuggmotstånd för den magnifika och muskulösa käken tuggar o maler, maler o tuggar. Det hela påminner mig om en häst som äter hö.
Vi sitter länge och väl på Ulla Winblad, äter och dricker gott och har trevligt. Daniel och Victoria går före oss.
Och jag undrar när jag ska träffa Daniel nästa gång.

På bilden är Daniel och Victoria inringade med rött. Bella o jag spelar helt oskyldiga.

Porr för hemmafruar

En rykande, pinfärsk IKEA katalog kom bokstavligt talat som "ett brev på posten" idag. Det blir inte djupare läsning än så ikväll.

Bajs o paddor

Någon vill oss illa. Någon anonym människa tittar snett på oss. Nu är det solklart. Det hela började med att jag hittar en hög med hundbajskorvar otäckt nära vår häck mot gatan. Bajset låg nästan utstuderat nära, som att någon ville att vi skulle se det och känna obehag. Några dagar sedan händer det igen. När jag ska slänga en soppåse i vår gröna soptunna ligger en JÄTTESTOR, platt, död padda mitt uppe på soptunnan! Hur har den kommit dit? Varför är den platt? Varför är det någon som utsätter oss för SABOTAGE!