I påskägget

Jag har inte bara påskgodis i magen. Det är en liten människa där också. Med snopp.

.

Deppiga hönor

Jag har plockat fram påskpyntet. Som endast består av några små gula kycklingar, tre prydnadsägg, fjädrar till påskriset och två randiga hönor. En stor grön och en lite mindre, rosa. Hönorna ställde jag på sin vanliga plats i fönstret. Men så plötsligt upptäcker jag att de har vänt på sig, att de står vända med sina näbbar utåt. Precis som att de skulle stå och titta ut genom fönstret. Jag ser på deras små ryggtavlor och hela deras kroppsspråk utstrålar uppgivenhet. Och sorgsenhet. De står bara där helt tysta med sina sluttande axlar och de ser hur våren sakta är på väg, hur snön smälter, små blommor skymtar på gräsmattan och fåglarna kvittrar.

Om ca en vecka kommer de att plockas ner igen i påsklådan och bäras upp på vinden.

.

Plötsligt känner jag mig alldeles dyster.

.

Bakterietanten

Såg en bild i tidningen på någon jag faktiskt saknat i TV-rutan: Bakterietanten från "Rent hus". Jag gillar lite udda människor, som kör sitt race utan att försöka passa in i någon mall. Dessutom gillar jag att titta på duktiga yrkesmänniskor på TV som älskar sitt jobb och är riktigt bra på det de gör. Det kan vara snickaren i inredningprogrammet eller kocken i matlagningprogrammet. Och så är det förstås bakteritanten i Rent hus. Hon som på allvar älskar skit och smuts och bakterier. Att stoppa näsan i en riktigt skitig toalett och ta ett bakterieprov är inte äckligt för henne. Det är en passion.

Man ser hur mycket hon gottar sig om provet visar sig innehålla en riklig mängd med bakterier och man skulle inte bli förvånad om hon tog sig en slick på provet bara för att känna efter ordentligt vad det var för typ av bakterier. Hon skulle smacka njutningsfullt med tungan och sedan kunna rabbla namnet på alla de 50 tal bakterier som provet innehöll.

Sedan är det en ren fröjd att få sitta bakåtlutad i soffan och se hur de röjer upp i de fruktansvärt äckliga hem där ingen städat på en herrans massa år. Det är skönt för själen att se någon ta hand om skiten och dessutom älska det.

.

På röda mattan

När man har kompis som jobbar med film kan man få chansen att gå på en riktig kändisfilmpremiär på röda mattan. Och det vimlade av kändisar både med dokusåpastatus men faktiskt även av A-dignitet. Det var roligt. Även om jag inte minns alla kändisar jag såg. Jag minns förstås Pontus Gårdinger och Karin Myrberg eftersom de stod precis bakom oss i kön och såg så där snygga och långa och kändisaktiga ut. Och jag minns Charlotte Perelli, supermejkad of course. Men när jag sedan vill fortsätta rabbla kändisar står det still... ! Konstigt nog fastnade TV4 filmrecencent Cissi Renström Suurna i mitt minne trots att hon inte är särskilt känd alls och verkligen inget att skryta med. Suck. Jag får nog köpa nästa nummer av Hänt Extra och påminna mig om vilka som var där.Tillsammans med mig.

Filmen var förresten Draktränaren, i 3D. Uppskattad av stora som små.

.

En skitkudde

Den "fantastiska" kudden är en stor besvikelse. Den var hård. Och den gick inte att knöla till på ett bra sätt utan var bara kompakt och stum och helt ofantastisk. Det blir till att gå tillbaka till mina gamla urtvättade Ikea kuddar i natt igen. Go natt!

.

En fantastisk kudde

Dagen till ära har jag skaffat mig en lyxkudde i dun. Så nu kan Rikard sluta malla sig över sin kudde som han tycker är så otroligt fantastisk. Och om hans fantastiska kudde "råkar" hamna på min sida i sängen blir det ett fasligt liv. Men nu har jag min egen fantastiska kudde och jag kommer att sova som en prinsessa. Go natt!

.

Man ska inte klaga på vädret

Vilken härlig vecka till fjälls vi har haft. Idel sol och glada miner. Nåja, nästan ialla fall.

Och Helena och jag kom överrens om att man absolut inte kunde klaga på vädret. För det är inte okej att klaga när det är klarblå himmel nästan var dag. Men ibland slank det ur mig:

- Det blåser lite för mycket. Eller: - Idag var det lite väl kallt. Men då var jag blixtsnabb att rätta till det med en hurtig ton: - Men man ska inte klaga på vädret!!

.

Och speciellt när man sitter på en fäll, lutad mot husväggen i lä med den varma solen gassande på sina bleka kinder... ja då fanns det inte en antydan till väderklagan.

Hade jag varit en katt hade jag spunnit.

Det var fina backar, nåt för alla smaker.

.

Redan på första åket tog min lilla försiktiga skidovana tjej liften själv och drog ner för backarna utan några tveksamheter.

.

Helena och Adam.

.

Förmiddagsfikan med en riktigt, riktigt stor bulle/muffin blev snart en (god) vana.

.

Vi turades om att laga delikata luncher och middagar. Och alla hade stor aptit efter all frisk luft och motion. Elias, 3 år hade dock invändningar mot Rikards hemlagade gulaschsoppa:

- Det smakar ÄCKEL-PECKEL, skrek han argt. Jag vill ha VANLIG GULASCH!

Vanlig gulasch är alltså den som FELIX har lagat. På burk.

.

Men redan dagen efter var Elias och Rikard vänner igen då Elias slukade i sig Rikards kyckling. Elias mätt och nöjd och Rikards kockheder återställd. Husfrid råder åter, puh!

Och kvällarna bestod inte av någon som helst rajtan tajtan.

Utan bara en massa mys.

.

Semestertid

Sportlov. Semester. Björnrike. Sol. Härlig skidåkning. Glada barn.
Bildbevis på detta kommer när veckan är slut.

.